Claes Norring är nu adjungerad professor!

Claes

Claes Norring

Claes Norring är ett välkänt namn inom ätstörningsforskning i Sverige idag. Sedan slutet av 70-talet har han ägnat sig åt forskning och har varit initiativtagare till flera projekt som har haft stor betydelse för forskning och utveckling inom ätstörningsområdet. Claes har även varit forskningsledare på kliniken under många år och var med och startade Forsknings- och utvecklingsenheten (SCÄ FoU) tillsammans med Yvonne von Hausswolff-Juhlin.

Under våren blev Claes adjungerad professor vilket vi blev enormt glada och stolta över på enheten!

Grattis Claes! Vi börjar med den klassiska frågan: Hur känns det?
-Tack! Det känns väl ganska bra, fast egentligen är det ingen större skillnad mot tidigare. Den känsla som infunnit sig är: ”Nu kan jag gå i pension när jag vill.” Fast det tänker jag inte göra än på några år.

Vad innebär det egentligen att vara adjungerad professor? Är det ”business as usual” eller får du andra arbetsuppgifter och uppdrag?
-Det betyder att jag fortfarande är anställd av min ordinarie arbetsgivare (SCÄ), men att jag ”lånas ut” till KI på en del av min tjänst. Det är dock inte så att jag gör något annat på KI-delen än vad jag gjorde tidigare, utan det handlar mera om att KI har gjort bedömningen att det är bra för dem att ”ha tillgång” till mig. Så i praktiken innebär det att jag fortsätter göra samma sak som tidigare, men med en ny titel.

Berätta lite om din bakgrund. Hur kom det sig att du började intressera dig för just forskning inom ätstörningsområdet?
-När jag var en ung blivande psykolog i slutet av 70-talet fick jag praktikplats hos en psykolog (Sven Holmgren) på Akademiska sjukhuset i Uppsala. Han var en av de första i Sverige att utveckla en systematisk behandlingsmodell för ätstörningar. Jag skrev både kandidat- och psykologexamensuppsats med Sven som handledare, och redan innan examensuppsatsen var färdig hade vi börjat söka pengar för att starta ett forskningsprojekt. Och på den vägen är det…

Vad tycker du själv har varit viktigast hittills i din forskningskarriär? Finns det en studie, ett projekt, avhandling, artikel som du är extra stolt över?
-Det som jag tycker känns bäst (hittills) är att jag bidragit till samverkan och utveckling på ätstörningsområdet i Sverige dels genom att ta initiativ till och grunda Svenska Ätstörningssällskapet (f.d. SABS, numera SEDS) 1993, dels genom att starta och genomföra SUFSA-projektet (multicenterprojekt som pågick 1993-2001 där de flesta dåvarande specialenheter i Sverige deltog) och därefter 1999 dra igång Riksät, som blev en naturlig fortsättning på SUFSA. SEDS, SUFSA och Riksät har varit tre viktiga plattformar och mötesplatser för folk som ägnat sig år behandling och forskning kring ätstörningar, och har därigenom bidragit till samsyn och utveckling.

Har du några bra tips på vägen till yngre doktorander eller personer som är intresserade av att börja med forskning?
 -Välj ett ämne du ”brinner för” och ha tålamod. Båda sakerna är absolut nödvändiga, eftersom det är en lång och arbetsam process man har framför sig. För drygt 35 år sedan, när jag började forska, räckte det i princip med detta. Numera, när allt är genomreglerat och superplanerat, behöver man också en bra och driftig handledare, som kan finansiera och styra upp det hela.

I nuläget arbetar du ju endast deltid hos oss på SCÄ FoU. Berätta, vilka projekt jobbar du med i övrigt?
-För närvarande delar jag min tid mellan SCÄ FoU 15 %, Riksät 20 %, ANGI-projektet (stort multinationellt genetikprojekt som leds av Cindy Bulik och, i Sverige, av Mikael Landén)  15 % och Nationella Psykiatrikompassen resterande 50 %. Riksät är ett långsiktigt åtagande, där jag kommer att fortsätta arbeta någonstans mellan 20 och 50 %. ANGI löper mellan 2013 och 2016, därefter lämnar jag det. Nationella Psykiatrikompassen är ett kortare uppdrag från september 2014 till och med december 2015. Så från januari 2016 räknar jag med att vara tillbaka på SCÄ FoU på minst 50 %.

Slutligen, vad ska du göra i sommar?
-Nu blir det jobb ett tag till. Sedan tänker jag ta fem veckors semester. Då blir det strövtåg och upplevelser i Stockholm, varvat med turer i skärgården och till vänner och bekanta. De sista två veckorna åker vi (min fru och jag) som vanligt till Österlen, som är ett av paradisen på jorden.

Taggad

2 thoughts on “Claes Norring är nu adjungerad professor!

  1. […] säger välkommen igen till Linn Wursé och Sanna Aila Gustafsson! Vi får inte heller glömma att Claes Norring under det här året blev adjungerad professor vilket vi är enormt stolta och glada […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: