Intervju med Joakim de Man Lapidoth

Joakim

Joakim de Man Lapidoth

Joakim de Man Lapidoth är forskare vid Forsknings- och utvecklingsenheten, där han också fungerar som projektledare för Stockholms centrum för ätstörningars internetbehandling. Joakim disputerade 2009 med avhandlingen ”Binge Eating and Obesity Treatment – Prevalence, Measurement and Long-term Outcome” som finns att läsa här! Vi ställde några frågor till Joakim om hans tidigare och nuvarande forskning:

Hej Joakim! I din avhandling pekade du på avsaknaden av tydliga samband mellan graden av hetsätning före behandling och utfall av överviktskirurgi samt på att även de patienter som också hade en ätstörningsproblematik kunde ha stor nytta av kirurgi. Har de slutsatserna stått sig sedan dess?
 -Detta är lite knepigt. Senare forskning har bekräftat att just viktutfallet efter behandling inte är associerat med huruvida man hetsäter eller har en ätstörning innan behandlingen. Däremot vet man att personer som hetsäter innan behandlingen med stor sannolikhet fortsätter att ha dessa symtom efter behandlingen. Vad vi kan se (men som jag själv inte kunde visa med någon tillförlitlighet) är att om man fortsätter att tappa kontrollen över ätandet efter operationen medför detta en sämre viktreduktion. Hetsätning såväl innan som efter operationen har även starka samband med psykiatrisk samsjuklighet och sämre livskvalitet.

Det framkom också att rutiner och bedömningsgrunder för huruvida patienter med samtidig övervikt och ätstörningsproblematik kunde bli aktuella för överviktskirurgi varierade en hel del mellan olika kliniker. Finns det mer av en konsensus kring detta idag?
 -Det finns något mer kunskap om detta idag jämfört med för knappt tio år sedan, men i Sverige har endast ett fåtal av de enheter som genomför bariatrisk kirurgi en psykolog anställd med sådan specialistkunskap. Dock vet man att psykiatrisk samsjuklighet är vanligt, varför man i större omfattning har en beredskap för att koppla in psykolog eller kurator vid behov. Fortfarande finns det en generell tveksamhet till att operera personer med okontrollerat ätande, men kunskapsbasen och metoderna för dessa ”urval” är tveksamma.

Du tog i avhandlingen upp inkonsekvenser och bristande evidens i fråga om diagnoskriterier för hetsätningsstörning. Hur ser du på de nya DSM-5-kriterierna, är de ett bättre verktyg i diagnostik och behandlingsplanering?
 -Kriterierna för hetsätningsstörning, som är den aktuella diagnosen hos hälften av kirurgipatienterna med ätstörning, har blivit mindre strikta (hetsätning ska förekomma en gång per vecka i tre månader istället för två gånger per vecka i sex månader). Detta ligger helt i linje med forskningen, som inte visar någon skillnad mellan dessa grupper. I övrigt har jag nog ingen tilltro till att de nya kriterierna blir särskilt betydelsefulla i bedömningen av dessa patienter inför kirurgi – det är en väldigt heterogen grupp där mer än 60% sannolikt lider av annan psykiatrisk problematik som riskerar påverka behandlingsförloppet och följsamheten på olika sätt.

Vad har du ägnat dig åt i din forskning efter att du disputerade? Och vad jobbar du med just nu?
 -Efter mer än tre år som internetbehandlare och forskare på KÄTS har jag tagit initiativet till att starta internetbehandling som en del av den kliniska verksamheten på SCÄ. Sedan två år har jag en anställning som projektledare för internetbehandlingen. Detta innebär att behandla, utveckla, handleda, administrera och utvärdera dessa behandlingar. Utöver detta har jag endast haft ett fåtal uppdrag kopplat till fetma. Idag föreläser och handleder jag och har dessutom varit med om att ta fram SCÄ:s nya smartphoneapp, Stegvis.

Finns det några preliminära resultat från SCÄ:s satsning på internetbehandling som du kan delge oss?
 -Sammanställningen av 2013 års alla internetpatienter visar att hälften av dem uppvisade ett gott behandlingsutfall (diagnosfri eller så förbättrad att hon/han själv valde att avstå fortsatt behandling). Vad man också preliminärt kunde se är att såväl patienter med reglerad samsjuklighet som patienter med fetma hade lika bra behandlingsutfall som övriga patienter.

Vad vet man sedan tidigare om internetbehandling vid ätstörningar?
 -Man vet att behandlingen generellt sett är effektiv för vuxna patienter som hetsäter. Idag finns internetbehandling dock bara i Sverige och Holland, förutom inom ramen för forskningsstudier. Vi har alltså ännu alltför dålig kunskap om ”vanliga” patienter utanför forskningsstudier, t ex patienter med psykiatrisk samsjuklighet (som är extremt vanligt). Sannolikt kan vi använda internetbaserad behandling även för unga, t ex som olika slags intermittenta stödformer, men detta har ännu inte studerats i tillräcklig omfattning.

Taggad , , , , , , , ,

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: