Månadsarkiv: februari 2015

”Personer med ADHD riskerar att dö i förtid”

YlvaGinsberg

Ylva Ginsberg

Ylva Ginsberg är psykiatriker, forskare och är specialiserad inom ADHD. Ylva är även anknuten till vår forskargrupp på enheten och har ett intresse för ätstörningsproblematik och ADHD. I morse var Ylva med i TV4 Nyhetsmorgon och pratade om att personer med ADHD löper större risk att dö i förtid. Nu handlar inte det här specifikt om ätstörningar men kan vara av intresse ändå. Ta del av klippet här!

Taggad , , , ,

David Clinton är ny forskningschef i Oslo

David Clinton

David Clinton

David Clinton är psykolog, psykoanalytiker och docent i medicinsk psykologi vid Karolinska Institutet, där han också är knuten till Kunskapscentrum för ätstörningar (KÄTS). Sedan 2014 är David även forskningschef vid Institutt for spiseforstyrrelser/Villa SULT i Oslo. Chef vid Villa SULT är psykiatern Finn Skårderud, som under många år utvecklat mentaliseringsbaserade behandlingsmetoder för ätstörningsvård. Vi har pratat med David om hans nya jobb:

Hej David! Vad har du för dig just nu?
 -Efter en lång dag av brainstorming här i Oslo sitter jag och väntar på sista flyget tillbaka till Stockholm. Vi var fyra från Villa SULT som träffade representanter från Westerdals School of Arts, Communication and Technology. De är ett stor integrativ utbildningsinstitut som driver olika projekt rörande konst, kommunikation och teknologisk utveckling. Vi träffade dem för att skissa på möjliga samarbetsområden beträffande vårdutveckling, utbildning och forskning. Det var första gången jag var i Oslo sedan september, trevligt att vara tillbaka. För mig är det alltid lite av en utmaning med språket, men steg för steg blir det lite bättre.

Vad består ditt jobb i Oslo i?
 -Min formella titel är forskningschef. Det låter flott, men i praktiken är jag mer av en forskningskonsult. Finn och jag känner varandra sedan länge. Vi ser på ätstörningar på liknande sätt och vi ser båda ett behov av att utveckla nya och innovativa behandlingsmetoder. När frågan kom om att ta ett uppdrag på Villan var det svårt att tacka nej.

Davidbild1

Villa SULT i Oslo. Foto: David Clinton

Hur mycket arbetar du på plats i Oslo?
  -Ganska lite egentligen. Det var en del i början, och det kommer förmodligen att bli mer längre fram. En hel del arbete kan jag göra på distans, men den absolut största delen av min tid går till arbete i Stockholm. Jag trivs mycket bra i Stockholm och har inga planer på att flyta till Oslo, även om det är en spännande stad och jag gillar norrmännen mycket.

Vilka forskningsprojekt driver ni?
 -I början arbetade jag mycket med att få igång vårt eget kvalitetssäkringssystem. Vi har ett mycket bra samarbete med ett företag från Tromsö som heter CheckWare. Vi har utvecklat en egen diagnostisk intervju som skulle kunna sammanfattas som en DSM-5-baserad hybrid av BAB (om det är någon som kommer ihåg det gamla kära instrumentet) och SEDI. Vår intervju heter CLEAR (Clinical Eating Disorders Rating) och genererar DSM-5-diagnoser, precis som SEDI. Vi har även skapat ett eget formulär för motivationsskattning, som jag diskuterade på ett FoU-seminarium på SCÄ förra året. Vårt kvalitetssäkringsbatteri är inte lika omfattande som svenska Stepwise/Riksät. Det består av CLEAR, bakgrundsvariabler och motivationsskattning, CORE-34 och IIP. Vi ville också använda SASB så som i Sverige, men det körde ihop sig med frågor om rättigheter att använda den skalan digitalt.

En väldigt bra del av vårt system är att det lätt kan användas av patienter via web, smartphone osv samtidigt som det har nödvändig säkerhetsnivå (bankstandard). Jämfört med mina erfarenheter av både Stepwise och Riksät är CheckWare-systemet oerhört mycket mer användarvänligt, lättanpassligt och inte minst billigt. Mycket av det vi gör just nu är att se till att kvalitetssäkringssystemet fungerar. Vi arbetar också för att ha en hög grad av uppföljningsstatistik, just tack vare enkelheten och hur systemet lätt kan nås via webben.

Davidbild2

Villa SULT i Oslo. Foto: David Clinton

Vilka forskningsområden vill du utveckla i din roll?
  -Det finns stora forskningsambitioner på Villan som jag hoppas att vi kommer att kunna möta med tiden. Det område som jag är mest intresserad av att utveckla är forskning kring de kreativa behandlingsinslagen som Villan satsar på: att utveckla olika behandlingsinslag (eller kanske rättare sagt aktiviteter) som kretsar kring t ex konst, foto, skrivande, musik och drama. Till detta projekt har vi lyckats knyta framstående kulturpersoner och institutioner i Norge. Forskningen kring de kreativa inslagen kommer förmodligen först och främst att vara kvalitativ, men jag hoppas att vi med tiden även kan åstadkomma en hel del kvantitativ forskning om detta. Jag hoppas att de innovativa projekt som utvecklas på Villan också kan prövas på andra ställen. Varför inte t ex utveckla och utvärdera kreativa aktiviteter för patienter även på SCÄ?

En av de viktigaste anledningarna till varför jag tycker att dessa inslag är viktiga att pröva och utvärdera är att jag tror att de kan bidra till att bryta den ofta orubbliga sjukdomsidentitet som många patienter med ätstörningar har. Dessa personer kan ha en djup identifikation med sina symptom och/eller med attityder och värderingar som vidmakthåller symptomen. För att hjälpa dem ur sina problem behöver vi inte bara motarbeta ”det sjukliga” utan också hjälpa dem att hitta “det friska”. En viktig del av detta friskfokus som jag ser det handlar om att hjälpa personen i fråga att upptäcka den kreativa potentialen som vi alla bär på.Kreativitet blir då en motkraft till den destruktivitet som bidrar till ätstörningsproblematiken.

Men det finns även andra områden som jag gärna skulle utveckla. Det finns ett stort intresse på Villan för att utveckla olika former för att använda sociala medier i behandling. Just idag pratade vi bl a med Westerdals om att utveckla en slags webplattform för kreativt utbytte för patienter (och faktiskt även behandlare!). Westerdals har mycket erfarenhet av att kartlägga och studera hur människor använder sig av sociala medier både kvantitativt och kvalitativt, och ett mycket intressant projekt skulle vara att följa patienter i hur de använder sig av och samspelar i kreativa webbaserade tekniker.
Andra projekt rör bl a ett program för “rask respons” och drop-in, samt förstås utveckling av våra psykometriska metoder. Fortsättning följer.

”Det finns många likheter mellan länderna. Men jag tycker att man är mer öppen för nya metoder i Norge. Utifrån vad jag har sett så här långt kan jag tycka att Sverige är ett försiktigare land. Det är inte lika lätt att vara innovativ och det finns mer skepsis mot det som är obeprövat – både på gott och ont.”

Hur ser de ekonomiska villkoren för forskning ut i Norge?
 -Inga stora skillnader jämfört med Sverige skulle jag säga. Det som dock gör vår situation unik är att Villans verksamhet till stor del grundar sig på filantropiska medel. Jag säger “till stor del” för att dessa medel täcker mycket av drift och lönekostnader, men egentligen inte allt. Patienterna måste ändå betala för sina besök och forskningsanslag måste sökas. Världen är inte helt annorlunda. En ambition är dock att vi ska kunna minska patientkostnaderna genom projekt- och forskningsanslag som kan användas för att bekosta behandling.

Davidbild3

Villa SULT i Oslo. Foto: David Clinton

Ser du några skillnader i hur man arbetar med ätstörningsvård i Norge jämfört med i Sverige?
  -Det finns många likheter mellan länderna. Men jag tycker att man är mer öppen för nya metoder i Norge. Utifrån vad jag har sett så här långt kan jag tycka att Sverige är ett försiktigare land. Det är inte lika lätt att vara innovativ och det finns mer skepsis mot det som är obeprövat – både på gott och ont. Jag uppfattar också Sverige som ett land som byggs mer på konsensustänkande – även det på både gott och ont. Inom psykiatrin och psykoterapin har detta betytt att vissa inriktningar är “inne” medan andra är “ute”. Även om detta håller på mjukas upp kan jag uppfatta Norge som ett land som tolererar mer av en mångfald i hur man arbetar med ätstörningsvård.

Hur kommer det sig att mentaliseringsbaserad behandling (MBT) av ätstörningar blivit så stort just i Norge?
 -MBT är också ganska väl förankrat i Sverige numera – fast kanske mest när det gäller borderlinebehandling. Att Norge ligger före när det gäller ätstörningsvård beror mest på Finn Skårderud och hans dubbla intressen för mentalisering och ätstörningar. Den gemensamma nämnaren där är Hilde Bruch, som tyvärr håller på glömmas bort i Sverige tror jag. Men det norska försprånget beror också på de saker som jag redan nämnt – en större öppenhet för nya inriktningar och mindre betoning på att alla bör tänka lika.

Valet av namnet ”Villa SULT” (inspirerat av Knut Hamsuns roman från 1890) har fått kritik på sina håll, har du några tankar kring det
 -Namnet är i och för sig tänkt att provocera, men jag tror att många svenskar har lätt att missförstå namnet och tolka det på ett ganska konkret sätt. På norska betyder “sult” både svält och hunger. Om du är hungrig säger du “jeg er sulten”. “Sult” är också namnet på ett stort verk i den norska litteraturen. (Filmatiseringen av boken var Per Oscarssons genombrott.) Boken kan ses som något av en existentiell klassiker som handlar om vår “hunger” efter mening. Här finns det en viktig koppling till ätstörningsbehandling. Patienter kan ofta uppleva en hunger efter mening i livet och ett behov av att förstå sina problem. Behandlare kan också på ett liknande sätt känna en hunger efter att inte bara förklara symptom och predicera sjukdomsförlopp utan att även förstå den enskilda patientens liv i ett bredare sammanhang. Det finns helt enkelt mycket som vi kan känna en hunger för i livet.

Sker det något samarbete mellan Norge och Sverige inom ätstörningsforskningen i nuläget?
 -Inte mycket, men lite. Både Claes Norring vid SCÄ:s FoU-enhet och Andreas Birgegård vid KÄTS har hjälpt till med utvecklingen av våra mätmetoder (CLEAR och motivationsskattningen). Det finns lite kontakter mellan svenska forskare och RASP (Regional seksjon spiseforstyrrelser) i Oslo. Och det finns en del utbyte mellan dem som håller på med utveckling av internetapplikationer. Men det finns utrymme för mycket mer spännande samarbete! Är det någon som är intresserad?

Taggad , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

”Hur hanterar man anorexi som anhörig?”

erica_nyman

Erika Nyman-Carlsson

I morse var Erika Nyman-Carlsson  med i TV4 Nyhetsmorgon och svarade på frågor kring ätstörningar. Se klippet här!

Erika  är doktorand vid Örebro universitet under handledning av Lauri Nevonen som är anknuten till Forskargruppen hos oss. Till vardags arbetar Erika som FOU-samordnare på Capio Anorexi Center i Stockholm

Här kan ni se ett tidigare klipp från i år när Erika var med och pratade om kroppsideal hos unga tjejer, också i TV4 Nyhetsmorgon.

Taggad ,

Forskning om mentaliseringsförmåga

Marie Gut

Marie Gut

Marie Gut är psykolog vid Idun dagenhet på Stockholms centrum för ätstörningar och forskar sedan 2012 om mentaliseringsförmåga tillsammans med Clara Möller, som är psykolog och doktorand vid Linköpings universitet. Handledare till Clara är Rolf Holmqvist och Fredrik Falkenström. Mentaliseringsbaserad behandling är ett koncept som har utvecklats i London av Peter Fonagy och Anthony Bateman och som särskilt i Norge har blivit stort inom ätstörningsvården.

Vad handlar er forskning om?
 -Mentalisering handlar om att ha tankar och känslor i åtanke och att komma ihåg intentionalitet, alltså att det vi gör beror på våra inre processer. En stor del är att lära sig att känna igen, förstå och bära sina känslor och för det behöver vi hjälp av våra anknytningspersoner när vi är små (och ibland när vi är vuxna också). Forskningsprojektet jag är med i handlar om att utforma en manual för att mäta Reflective Functioning (RF), en slags operationaliserad mentalisering, i terapisamtal.
Det finns manualer för att skatta RF utifrån Adult Attachment Interview och en del andra patientintervjuer, men det finns ingen manual för att mäta RF i interaktion. Det är lite knepigt, eftersom personerna som interagerar kan mentalisera på sinsemellan väldigt olika nivåer i ett visst ögonblick. Samtidigt är det i sig också intressant, eftersom mentaliseringsförmågan inte alls är statisk och det interpersonella samspelet har stor betydelse för hur väl vi kan mentalisera. I ett terapisamtal finns det ju heller ingen poäng med att terapeuten sitter och mentaliserar en massa om patienten inte har tillgång till sin mentaliseringsförmåga eller tvärtom. Så alla de här interaktionerna är spännande, men som sagt lite svåra att skapa ett system för att skatta. Det är därför det är så roligt också!

Hur kom det sig att du började intressera dig för ämnet?
 -Jag läste en massa olika böcker om psykologi och psykoterapi när jag gick på psykologlinjen, och sen insåg jag att alla böcker jag gillade var starkt kopplade till mentaliseringsområdet. Så jag sökte praktik på MBT-teamet i Huddinge och när jag var där blev jag ännu mer intresserad av den terapiformen och andra närliggande terapier. Det har hållit i sig.

”Hur väl vi mentaliserar påverkar också i hög grad hur vi upplever oss själva, andra och världen. Så att lära sig mentalisera mer och bättre gör stor skillnad för hur vi har det och hur vi mår, också hur vi beter oss mot våra medmänniskor. Det är viktigt tycker jag.”

Vad är det mest spännande med det du forskar om?
 -Att det är så tillämpbart. Vi mentaliserar ju mer eller mindre hela tiden, så det finns mängder av chanser att öva. Hur väl vi mentaliserar påverkar också i så hög grad hur vi upplever oss själva, andra och världen, så att lära sig mentalisera mer och bättre gör stor skillnad för hur vi har det och hur vi mår, och också hur vi beter oss mot våra medmänniskor. Det är viktigt, tycker jag.

Finns det någon koppling mellan din forskning och ditt kliniska arbete?
 -Absolut. Både patientens och min egen mentaliseringsförmåga behöver ju vara något sånär på plats för att terapin ska vara hjälpsam. Jag försöker hålla redan på hur den varierar i terapin, skapa en trygghet som gör att det går att mentalisera och fånga upp om mentaliseringen faller under samtalet. Det är verkligen inte alltid så lätt, så det är väldigt intressant att fundera kring hur en kan bedöma mentaliseringsnivå och också försöka se på det utifrån i terapisituationen. Bra övning.

Taggad , , , , , , , , , , , , , , ,

Sarah skriver sitt examensarbete om ätstörningar

Sarah

Sarah Birgersson

Sarah Birgersson är läkarstudent och läser sin nionde termin på Karolinska Institutet. Sara spenderade höstterminen på SCÄ FoU för att skriva sitt examensarbete i medicin som handlade om ätstörningar.

Berätta om din uppsats Sara, vad handlar den om?
-Min uppsats handlar om långtidskonsekvenser av anorexia nervosa med fokus på psykiatrisk samsjuklighet och livskvalité.

Varför valde du att skriva en uppsats om ätstörningar?
 -Jag drabbades själv av anorexia nervosa i övre tonåren och även om jag nu är frisk sedan många år tillbaka kommer minnet av sjukdomen troligen alltid finns kvar. Jag har även ett flertal bekanta som insjuknat i ätstörningar och jag har mött många drabbade patienter under utbildningen. Sammantaget är det erfarenheter som har gett mig en förståelse för det fängelse av ångest, oro, skam och maktlöshet som en ätstörning ofta innebär. Det har sått ett frö till att vilja få kunskap om varför vissa personer drabbas och hur ätstörningar, i huvudsak anorexia nervosa, påverkar människor både fysiskt och mentalt. Därför valde jag att skriva min uppsats inom ämnet. Det har varit en mycket lärorik och intressant termin som jag kommer att ha stor glädje av i mitt framtida yrkesliv som läkare.

”Jag drabbades själv av anorexia nervosa i övre tonåren och även om jag nu är frisk sedan många år tillbaka kommer minnet av sjukdomen troligen alltid finns kvar.”

Hur kändes det att vara på SCÄ FoU?
-Det var väldigt trivsamt att få vara en del av enheten. Jag blev varmt välkomnad och möttes av både engagemang och support, något som uppskattas mycket i den berg-och-dalbana som det innebär att skriva ett examensarbete. Utöver det fick jag vara med om många glada skratt till gott fika!

Vad händer härnäst?
-Nu fortsätter jag min utbildning med att studera neurologi samt psykiatri. Samtidigt söker jag ivrigt efter sommarjobb som underläkare i mina hemtrakter på västkusten.

När Saras uppsats är godkänd och klar kommer vi publicera den här på bloggen!

Taggad , , , , ,

Föreläsning om omvårdnad och ätstörning

Maja

Maja Molin

I torsdags föreläste Maja Molin på högskoleutbildningen om ätstörningar (7hp) på Karolinska Institutet. Maja är är sjuksköterska och doktorand och pratade om omvårdnad vid ätstörning. Föreläsningen blev väldigt lyckad med engagerade kursdeltagare och givande diskussioner.

-Självklart delade jag med mig av min kunskap om långtidssjuka patienter och om projektet med Eira-mottagningen här på Stockholms centrum för ätstörningar. Intresset var stort och flera av kursdeltagarna kom fram efteråt och ville höra mer. Det var riktigt kul, säger Maja och sken som sol efter en inspirerande förmiddag på Karolinska institutet i Huddinge.

Maja Molin är sjuksköterska, doktorand och projektledare för Eira-mottagningen på SCÄ FoU

Läs mer om Eira-mottagningen här!

Taggad , , ,

Ansökningstider

Pengar

Håller tummarna för utdelning!

Igår var sista dagen för att skicka in ansökningar till Stockholms läns landstings forskningsfonder ALF och PPG. Sammanlagt medverkar vår forskargrupp klinisk ätstörning i sex ansökningar. Utöver det har även två ansökningar skickats in i veckan till Bror Gadelius fond.

Nu håller vi tummarna för en bra utdelning!

Taggad , , , , ,

SIP-utbildning – Samordnad individuell plan för vuxna och äldre i Stockholms län

Jenny L

Jenny Lööw

Den 15 och 30 januari gick SIP-utbildningens 7 kurs av stapeln i Citykonferensens lokaler. Utbildningen hålls för representanter som arbetar inom Stockholms läns kommuner och landsting – och som samverkar kring människor med psykisk ohälsa och/eller missbruks-/ beroendeproblematik där man får möjlighet att träffa och samverka i grupp för att byta erfarenheter samt få en ökad förståelse för respektive verksamhets uppdrag.

SIP finns sedan den 1 januari 2010 med i 2 kap. 7 § Socialtjänstlagen och i 3 f § Hälso- och sjukvårdslagen vilket är en bestämmelse enligt följande:
”När den enskilde har behov av insatser både från socialtjänsten och från hälso- och sjukvården ska kommunen tillsammans med landstinget upprätta en individuell plan. Planen ska upprättas om kommunen eller landstinget bedömer att den behövs för att den enskilde ska få sina behov tillgodosedda, och om den enskilde samtycker till att den upprättas”.

Målet med en SIP är att individen skall få den hjälp han/hon är i behov av samt har rätt till och att individens inflytande och delaktighet säkerställs. En SIP kan även användas av andra aktörer/myndigheter i form av Försäkringskassan, Arbetsförmedlingen, frivården, Kriminalvården eller närstående.

”Förhoppningen är att SIP kan leda till att ett av de största problemen till samarbete som bottnar i den ekonomiska aspekten, bleknar när man ser hur det kan hjälpa många individer att få rätt hjälp i rätt tid.”

Jag hade äran att få delta under dessa dagar som innehöll inspirerande föreläsningar från jurister, forskare och professionella i socialt arbete betonade vikten av en SIP. Vi fick även ta del av en individs historia där det återigen belystes hur viktigt det är att samarbeta runt och tillsammans med individerna för att säkerställa en bra vård och omsorg.
Det var inte bara ros under dagarna då vi också fick problematisera SIP och vilka faktorer det är som sätter stopp för en bra planering och ett gott samarbete. Vi kunde dock konstatera att detta dokument synliggör att alla aktörer skall bidra med insatser och anser att detta är ett steg i rätt riktning. Förhoppningen är att SIP kan leda till att ett av de största problemen till samarbete som bottnar i den ekonomiska aspekten, bleknar när man ser hur det kan hjälpa många individer att få rätt hjälp i rätt tid. Detta har redan skett i Tyresö där det finns ett upparbetat samarbete och där man delar på det ekonomiska ansvaret. Resultatet har blivit att fler individer som mår mycket bättre tack vare rätt insatser i rätt till och att de själva varit delaktiga i utformandet av vården och omsorgen.

Med denna inspiration och solskenshistorier i ryggen och tillsammans med mina nya kontakter som jag knöt under dessa dagar skall vi se till att förbättra varje individs rättigheter till vård och omsorg.

Jenny Lööw, kurator på Eira-mottagningen

Läs mer om Eira-Mottagningen

Taggad , ,

Jennie Ahrén inbjuden till Forskningsseminarium

Jennie Ahren

Jennie Ahrén

Igår besökte Jennie Ahrén oss och höll i ett forskningsseminarium på temat ”Störda ätbeteenden och odiagnostiserade ätstörningar i Stockholms län”. Jennie är forskare vid Centrum för epidemiologi och samhällsmedicin (CES) inom SLL och vid Karolinska Institutet och presenterade igår data avseende ätbeteende från landstingets stora kohortstudie Hälsa Stockholm. Hon diskuterade också möjliga framtida forskningsfält utifrån det omfattande folkhälsomaterial som samlats in i undersökningen.

Här finns information om CES:s arbete om ätstörningar och störda ätbeteenden

Här hittar ni Jennies avhandling från 2009: An eating disorder is more than just disordered eating. Bio-psycho-social perspectives

 

 

Taggad , , , , , , , ,

Boktips: Män och ätstörningar

Killar

Män och ätstörningar

Den mesta forskningen om ätstörningar har hittills berört kvinnor, medan betydligt mindre är känt om män med ätstörningsproblematik. Förra året kom boken Current Findings on Males with Eating Disorders av Leigh Cohn och Raymond Lemberg (red.), som utgör en sammanställning av den tillgängliga forskningen om ätstörningar hos män. Boken tar upp allt från epidemiologi till behandling. Det brukar ofta sägas att ungefär 10 procent av alla patienter med ätstörningsproblematik är män; här pekar författarna på betydligt högre siffror (uppemot 25 procent eller ännu högre), samtidigt som mörkertalet sannolikt är större för män än för kvinnor.

”Som grupp känner män mer sällan igen sig i frågor om huruvida man strävar efter att vara smal – de manliga kroppsidealen leder istället oftare till en vilja att vara muskulös eller ”deffad”, vilket leder till en delvis annan sjukdomsbild än den klassiska vid anorexia nervosa”

Män söker överlag vård i mindre utsträckning än kvinnor och eftersom ätstörningar fortfarande i mångt och mycket ses som ”kvinnliga” sjukdomar torde tröskeln för män att söka vård vara än högre inom ätstörningsvården. Skillnader i reliabilitet mellan män och kvinnor för vanliga diagnostiska skattningsskalor tas också upp. Som grupp känner män mer sällan igen sig i frågor om huruvida man strävar efter att vara smal – de manliga kroppsidealen leder istället oftare till en vilja att vara muskulös eller ”deffad”, vilket leder till en delvis annan sjukdomsbild än den klassiska vid anorexia nervosa (detta kan naturligtvis också gälla kvinnor). Eftersom boken är en antologi blir det en del upprepningar – t ex diskuteras den felaktiga föreställningen att det framför allt skulle vara homosexuella män som drabbas av ätstörningar på uppemot tio olika ställen i boken – men som helhet är den ett välbehövligt tillskott i forskningslitteraturen.

Den största nackdelen med boken är att den är fruktansvärt dyr… Flera av kapitlen i boken härrör från ett temanummer om män och ätstörningar i tidskriften Eating Disorders: The Journal of Treatment & Prevention, så för dem som via universitetsbibliotek har tillgång till medicinska tidskrifter online är det ett mer lättillgängligt alternativ. Ni hittar tidskriften här!

Här hittar ni boken på Adlibris!

Mattias Strand liten

Mattias Strand, överläkare på Mottagning för vuxna och  SCÄ FoU

Taggad , , , , , ,