Samband mellan ätstörningar, autism och ADHD diskuteras i podcasten Funka olika

autism och äs

Elisabet Wentz och Elina Johansson

Funka olika är en podcast som tar upp hur det är att leva med en funktionsnedsättning. Podden produceras av Habilitering & Hälsa som erbjuder stöd och behandling till personer med funktionsnedsättningar.

I senaste avsnittet medverkar professor Elisabet Wentz från Sahlgrenska akademin och Elina Johansson, verksamhetsledare på Attention Stockholm och även aktiv i Frisk & Fri, för att prata om ätstörningar, autism och ADHD.

Här kan ni lyssna på avsnittet >

Taggad

Ny artikel från forskargruppen: “A systematic scoping review of diagnostic validity in avoidant/restrictive food intake disorder”

Antonio Lopez Garcia: La Cena

Under hösten 2017 skrev vi här på bloggen om diagnosen undvikande/restriktiv ätstörning (på engelska avoidant/restrictive food intake disorder, eller ARFID) utifrån de tongivande kriterier för diagnostisk validitet som de amerikanska psykiatrikerna Eli Robbins och Samuel Guze tog fram i början av 1970-talet. Det rör sig här kortfattat om fem kriterier som rimligtvis bör vara uppfyllda för att ett tillstånd ska komma ifråga för att utgöra en egen diagnos: 1) det ska finnas en urskiljbar symptombild, 2) det ska vara möjligt att identifiera ett typiskt sjukdomsförlopp, 3) man ska kunna avgränsa tillståndet från andra liknande kliniska bilder på ett meningsfullt sätt, 4) det bör gå att ta ställning till om det finns en ärftlig komponent i diagnosen och 5) man bör ha tillgång till specifika laboratorietest eller andra biologiska markörer. Det sista villkoret är dock sällan uppfyllt i fråga om psykiatriska diagnoser och man brukar därför istället ofta utgå ifrån huruvida det går att urskilja en typisk, specifik behandlingseffekt av medicinering eller andra behandlingsinsatser. Med tanke på att ARFID-diagnosen i mångt och mycket är konstruerad som ett paraplybegrepp som kan innefatta en rad olika kliniska scenarier kan man fråga sig om ett meningsfullt ARFID-tillstånd verkligen går att avgränsa enligt Robbins och Guzes kriterier.

Under året har Elisabeth Welch (enhetschef vid FoU-enheten), Yvonne von Hausswolff-Juhlin (verksamhetschef och forskargruppsledare) och jag fördjupat oss i forskningslitteraturen om ARFID och sammanställt en systematisk översiktsartikel med utgångspunkt i huruvida Robbins och Guzes kriterier för diagnostisk validitet kan anses vara uppfyllda för ARFID-diagnosen. Denna översikt publicerades i slutet av november i tidskriften International Journal of Eating Disorders. Vår slutsats i artikeln är att ARFID av allt att döma fyller en viktig funktion som diagnos för en ansenlig grupp av patienter som kan riskera att hamna mellan stolarna i vården. I sin nuvarande utformning uppfyller dock inte diagnoskriterierna för ARFID fullt ut kraven på diagnostisk validitet.

Det första kriteriet tycks visserligen vara uppfyllt: även om den kliniska bilden onekligen är spretig så kan man urskilja en slags gemensam mittfåra i hur ARFID beskrivs i litteraturen och flera någotsånär konsekventa epidemiologiska karakteristika återkommer i studier om ARFID. Även i fråga det andra kriteriet – ett typiskt sjukdomsförlopp – tycks det finnas ett visst stöd i forskningslitteraturen. Ärftlighet och biologiska markörer/behandlingseffekt är bristfälligt utrett, men detsamma gäller för en rad andra psykiatriska diagnoser. Den mest problematiska aspekten av ARFID-diagnosen tycks istället vara frågan om avgränsbarhet gentemot andra diagnoser. Den säregna formulering som återfinns i diagnoskriterierna för ARFID – att besvären inte ska orsakas av någon annan samtidigt förekommande störning men att en ARFID-diagnos sedan ändå kan bli aktuell vid samsjuklighet om besvären bedöms som tillräckligt stora – är i princip unik för just ARFID (samma formulering finns i fråga om de sällan använda diagnoserna pica och idisslande). Vi finner i forskningslitteraturen en återkommande svårighet att förhålla sig till denna tvetydighet, vilket vi menar riskerar att göra ARFID-diagnosen mindre användbar i den kliniska vardagen. Oklarheten kring vad som egentligen avses då man pratar om ARFID gör det också svårt att uppnå en större enhetlighet i fråga om epidemiologisk forskning, eftersom olika studier definierar ARFID på olika sätt.

I artikeln kommer vi med flera förslag på hur diagnoskriterierna för ARFID skulle kunna förändras för att minska den konceptuella oklarheten. Man kan exempelvis tänka sig att helt enkelt stryka formuleringen om att ARFID, stick i stäv med hur psykiatriska diagnoskriterier brukar formuleras, kan användas som diagnos även i situationer då det begränsade matintaget faktiskt förklaras av andra psykiatriska besvär. Ett mer ambitiöst alternativ är att formulera mer eller mindre detaljerade definitioner på hur man på ett meningsfullt sätt kan skilja ARFID från påverkade ätbeteenden vid autism, depression, mag-tarmåkommor och så vidare. Liknande specifikationer finns för många andra psykiatriska diagnoser där gränsdragningen inte är självklar och borde kunna vara till stor nytta även här. I grund och botten handlar detta om att säkerställa att ARFID-diagnosen kan fungera som ett kliniskt användbart verktyg för patienter och behandlare.

Här kan du läsa artikeln >

Mattias Strand, överläkare, IDUN/IRIS dagvårdsenheter

Taggad ,

Halvtidsseminarium i doktorandprojektet om självvald inläggning

Mattias halvtid1

I fredags var det dags för halvtidsseminarium för Mattias Strand, som är överläkare vid IDUN och IRIS dagvårdsenheter och forskarstuderande vid Karolinska Institutet. Ett halvtidsseminarium hålls då doktoranden kommit ungefär halvvägs i sina studier och syftet är att kontrollera att man är på rätt väg, att doktorandprojektet fortlöper som planerat och att det verkar rimligt att man ska kunna fullfölja studierna utan några mer omfattande ändringar. För att säkerställa detta deltar en halvtidsnämnd bestående av fristående forskare, som har tagit del av allt material i projektet och som under seminariet får tillfälle att ställa frågor och komma med synpunkter och förslag inför den återstående projekttiden. Nämnden bestod här av docent Lena Flyckt och med. dr Tobias Lundgren vid Karolinska Institutet samt Mikael Svensson, som är professor i tillämpad hälsoekonomi vid Göteborgs universitet.

Mattias presenterade det pågående forskningsprojektet om självvald inläggning som ett verktyg i behandlingen av svår och långvarig ätstörningssjukdom och fick sedan en lång rad konstruktiva kommentarer och förslag av nämnden inför den fortsatta projekttiden.

Mattias halvtid2

Fredagsläsning: “Deep brain stimulation for appetite disorders: a review”

Hjärna Malmö M

Foto: Johanna Rylander/Malmö Museer

Så kallad deep brain stimulation (DBS) är en neurokirurgisk teknik som de senaste decennierna har blivit väletablerad i behandlingen av exempelvis Parkinsons sjukdom och essentiell tremor. Vid DBS opereras elektroder in i specifika områden i hjärnan, som sedan kan stimuleras med hjälp av en extern pulsgenerator. DBS har visat sig vara en effektiv behandling med få bieffekter. Metoden möjliggör en hög nivå av individuell finjustering och är dessutom helt reversibel – vid eventuella besvär tas elektroderna helt enkelt bort. Av dessa anledningar har man också velat prova DBS i behandlingen olika psykiatriska tillstånd, så som depression och tvångssyndrom.

Veckans fredagsartikel är en översikt över vad som är känt om DBS vid överviktsproblematik och vid anorexia nervosa. Delvis bygger detta på att man har sett positiva effekter även på ätandet då man har använt DBS mot depression och tvång hos personer som också haft en samtidig pågående ätstörningssjukdom. Det finns som sagt redan en hel del erfarenhet av att använda DBS vid svåra tvångssyndrom. Eftersom anorexia nervosa vanligtvis innefattar en tydligt tvångsmässig komponent har man i riktad DBS-behandling av anorexisjukdom huvudsakligen valt att stimulera samma områden i hjärnan som vid behandling av regelrätta tvångssyndrom. Den tillgängliga forskningslitteraturen omfattar hittills tämligen få studier med ett litet antal patienter, men man har genomgående påvisat förbättrade ätbeteenden med ökat kroppsvikt och minskat behov av slutenvård. Mer forskning krävs naturligtvis innan DBS kan användas i någon större omfattning för behandling av anorexia nervosa. Med hänsyn till att det trots allt rör sig om en invasiv metod är det också svårt att se att DBS skulle kunna bli aktuellt annat än som ett alternativ för de svårast sjuka patienterna när andra behandlingar inte varit framgångsrika. Trots dessa begränsningar är det onekligen ett intressant forskningsfält som också potentiellt kan lära oss mycket om neurala mekanismer bakom ätstörningssjukdom.

Här kan ni läsa artikeln >

Här finns också en intressant populärvetenskaplig artikel om forskningsinsatser om DBS för behandling av depression, vilket också ger en inblick i problematiska aspekter av kliniska prövningar >

Mattias Strand, överläkare, IDUN/IRIS dagvårdsenheter och FoU-enheten

 

Taggad

Förlängning av forskningsmedel från ALF Medicin 2019 och 2020 till projektet om självvald inläggning

ALF

Stockholms läns landsting och Karolinska Institutet utlyser varje år gemensamma forskningsmedel, så kallade ALF-medel, för kliniskt inriktade medicinska forskningsprojekt. Vi rapporterade förra hösten om att SCÄ:s och KI:s forskningsstudie om självvald inläggning vid heldygnsvården för patienter med ätstörningssjukdom hade tilldelats 300 000 kr för 2018. Vi kan nu presentera den glädjande nyheten att projektet har beviljats fortsatt finansiering med 300 000 kr årligen för ytterligare två år, 2019 och 2020. Vi är naturligtvis mycket tacksamma för detta! Vi kommer under 2019 rapportera ytterligare resultat från forskningsprojektet, i första hand hur deltagarnas livskvalitet, sjukdomsutveckling och vårdbehov har påverkats under tiden i projektet. Under 2020 hoppas vi också kunna presentera en hälsoekonomisk analys av självvald inläggning, för att bättre kunna informera beslutsfattare om helhetsvärdet av modellen.

Fredagsläsning: “Recovery of cortical volume and thickness after remission from acute anorexia nervosa”

Hjärna

Den här veckan handlar fredagsartikeln om volymförändringar i hjärnbarken till följd av undernäring vid anorexia nervosa. En lång rad tidigare studier har påvisat att anorexisjukdom leder till en allmänt minskad volym av den så kallade grå substans som utgör hjärnbarken, även om det verkar som att olika delar av hjärnan påverkas i olika grad och att det kan finnas skillnader mellan ungdomar och vuxna. Vissa studier har dock tvärtom påvisat en ökad storlek av vissa specifika delar av hjärnan vid anorexia nervosa, till exempel den del som kallas insula och som bland annat medierar upplevelser av den egna kroppen. I veckans artikel har man studerat hjärnbarkens tjocklek hos 34 kvinnor med anorexia nervosa, 41 friska kontroller och 24 personer som tidigare haft en anorexisjukdom och sedan tillfrisknat. Studien påvisade att patienterna med pågående anorexia nervosa hade en lägre hjärnbarksvolym, vilket också avspeglades i att de hålrum i hjärnan där cerebrospinalvätskan flödar var större. Även hjärnbarkens tjocklek var reducerad i flera delar av hjärnan. Gruppen av tidigare patienter som sedan tillfrisknat från anorexisjukdom uppvisade dock inga skillnader i fråga om hjärnbarkens volym eller tjocklek jämfört med de friska kontrollpersonerna. Detta pekar på att det rör sig om reversibla förändringar och att hjärnbarken kan återhämta sig vid tillfrisknande från den bakomliggande ätstörningssjukdomen.

Här kan ni hitta artikeln >

Mattias Strand, överläkare, IDUN/IRIS dagvårdsenheter och FoU-enheten

Taggad

Onsdagsföreläsning 28 november: Ata Ghaderi föreläser om prevention av ätstörningar

Ata1

Den 28 november är det dags för terminens sista Onsdagsföreläsning på Stockholms centrum för ätstörningar. Den här gången har vi bjudit in professor Ata Ghaderi som kommer föreläsa om prevention av ätstörningar.

Ata Ghaderi är psykolog, professor och forskargruppsledare vid Institutionen för klinisk neurovetenskap på Karolinska institutet. Han forskar om psykoterapi och beteendeanalys med fokus på prevention och behandling av ätstörningar, men också inom närbesläktade områden som kroppsuppfattning, tvång, självskadebeteende, dysmorfofobi och livsstilsförändring.

Onsdagsföreläsningarna är kostnadsfria och riktar sig i första hand till klinikens medarbetare, men även andra som är verksamma inom hälso- och sjukvården eller forskning är välkomna. Om du är intresserad av att gå kan du anmäla dig direkt till kristofer.ekstrom@sll.se

Datum och tid:
Onsdagen den 28 november klockan 15:00-16:30

Plats:
Föreläsningssalen (Plan 1) på Stockholms centrum för ätstörningar, Wollmar Yxkullsgatan 27

Självvald inläggning uppmärksammas på forskningsbloggen Imperfect Cognitions

Imperfect cognitions

FoU-bloggen har tidigare skrivit om den artikel om bioetiska aspekter på självvald inläggning av Manne Sjöstrand och mig som publicerades i tidskriften Bioethics i somras. Nu har även den brittiska forskningsbloggen Imperfect Cognitions uppmärksammat detta projekt i ett blogginlägg. Imperfect Cognitions är en del av forskningsprojektet PERFECT vid University of Birmingham där man studerar hur psykiatriska symptom så som vanföreställningar, konfabulation och förvrängda minnesbilder kan fylla olika funktioner hos patienter med psykisk sjukdom. Eftersom vår artikel berör självvald inläggning ur ett bredare psykiatriskt perspektiv – dvs som ett verktyg i att uppnå en högre livskvalitet och funktionsnivå även för exempelvis personer med psykossjukdom – så har man velat skriva om den på sin blogg, vilket såklart är roligt. Jag kan varmt rekommendera att man tar del av andra inlägg på bloggen, som erbjuder ett intressant fenomenologiskt perspektiv i gränslandet mellan neurovetenskap, psykiatri och filosofi.

Här kan du läsa blogginlägget >

Och här kan du läsa mer om PERFECT-projektet >

Mattias Strand, överläkare vid Stockholms centrum för ätstörningar och doktorand vid Karolinska Institutet

Taggad ,

Fredagsläsning: Severe and Enduring Anorexia Nervosa? Illness Severity and Duration Are Unrelated to Outcomes From Cognitive Behaviour Therapy

SEED

Svårighetsgrad eller sjukdomsduration vid anorexia nervosa påverkar inte följsamhet eller utfall vid behandling med enhanced cognitive behavioral therapy (CBT-E), en evidensbaserad psykologisk behandling för ätstörningar. Det konstateras i en studie som gjordes med 134 personer med anorexia nervosa, som behandlades inom öppenvård med CBT-E anpassad för personer med undervikt.

I studien undersöktes om svårighetsgrad eller varaktighet av anorexia nervosa predicerade huruvida patienterna slutförde behandlingen, förändringar av ätstörningssymtom, förändringar i livskvalitet eller förändring av BMI i början av behandling och efter hela behandlingen. Resultatet visar att sjukdomens svårighetsgrad eller varaktighet hos deltagarna inte predicerade förändringar i ätstörningssymtom, livskvalitet eller BMI.

Författarna betonar att fynden kan ge hopp till patienter som har kämpat länge med svår anorexia nervosa, eftersom det nu visar sig att de har lika stora chanser att uppnå bra behandlingsresultat vid CBT-E, som andra patienter med anorexia nervosa. I studien visade det sig t ex att patienter med lägre BMI hade den största viktåterhämtningen under behandlingen. I artikeln diskuteras också benämningen SE-AN, som förekommer vid långvarig och svår anorexia nervosa (på engelska severe and enduring anorexia nervosa, SE-AN). Författarna menar att resultatet från studien pekar på att det inte är kliniskt relevant att klassificera patienter som SE-AN i samband med CBT-E. De uppmanar därför kliniker att rekommendera CBT-E till patienter med anorexia nervosa oavsett hur länge de har varit sjuka eller hur svår sjukdom de har.

Här kan ni läsa artikeln >

 

Taggad

Forskning på SCÄ presenterades på höstens METIS-kurs

AC NÄRA

Doktorand Anne-Charlotte Wiberg presenterar sin forskning och visar ett smakprov på den nya internetbehandlingen NÄRA.

Förra veckan anordnades en METIS-kurs på SCÄ för ST-läkare inom vuxen- och barnpsykiatrin. Syftet med kursen är att sprida kunskap och teoretiskt utbilda nya ST-läkare inom ätstörningsområdet. Under utbildningen presenterades även några forskningsprojekt på kliniken, bl. a om biologiska faktorer och ätstörningar samt SCÄ:s nya internetbehandling NÄRA som är under utveckling.

Taggad ,