Fredagsläsning: “Alternative methods of classifying eating disorders: Models incorporating comorbid psychopathology and associated features”

Vårens sista fredagsartikel handlar om sätt att klassificera ätstörningar som skiljer sig från de nuvarande modellerna i diagnosmanualerna DSM-5 eller ICD-10. Nuvarande indelning i anorexia nervosa, bulimia nervosa och hetsätningsstörning (samt atypiska varianter av dessa tre där inte alla kriterier är fullt uppfyllda) utgår helt och hållet från symptombild i fråga om ätbeteenden och kompensatoriska inslag, men man kan också förställa sig andra angreppssätt. Artikelförfattarna går igenom forskningslitteraturen på området och redogör för en rad olika klassificeringsmodeller som är eller har varit aktuella. Man har exempelvis tidigare undersökt om det är rimligt att dela in ätstörningar i ”uni-impulsiva” och ”multi-impulsiva” grupper, baserat på om det utöver t ex impulsiv hetsätning och kompensatoriska beteenden också föreligger andra impulskontrollbesvär i form av sådant som alkohol- eller drogintag, självskadebeteende, snatteri osv eller inte. Man har här funnit att det på gruppnivå visserligen tycks finnas kliniskt relevanta skillnader mellan patienter som uppvisar många olika typer av impulsiva beteenden och patienter som enbart är impulsiva inom ramen för ätstörningssjukdomen, men som helhet tycks inte en sådan indelning fullt ut förklara olika typer av samsjuklighet. Många personer med ätstörningsbesvär uppvisar heller inte någon nämnvärd impulsivitet i sina sjukdomsbeteenden.

En annan föreslagen indelning är de två grupper som artikelförfattarna benämner ”dietary” och ”dietary-negative affect”. Den förstnämnda gruppen uppvisar här enbart sedvanliga ätstörningssymptom men ingen avsevärd nedstämdhet, medan den andra gruppen karakteriseras av ätstörningsbesvär i kombination med depressivitet och låg självkänsla. I viss mån skulle en sådan indelning kunna spegla den mångfald av vägar in i en ätstörningssjukdom som togs upp i fredagsartikeln för några veckor sedan, men det är även här osäkert om den tar tillräcklig hänsyn till annan vanlig samsjuklighet så som tvångsmässighet, ångest eller impulsivitet.

Den alternativa klassificering som verkar mest lovande är en indelning i tre grupper baserade på grad av kontroll i ätstörningsbeteendena: överkontrollerade, underkontrollerade och, slutligen, en grupp med låg grad av samsjuklighet. En lång rad studier pekar på att det oavsett underliggande ätstörningsdiagnos går att skilja ut 1) en stor grupp av patienter vars besvär huvudsakligen bottnar i en låg grad av kontroll över impulser och känslor där samsjuklighet i form av självskadebeteende och missbruk är vanligt, 2) en stor grupp vars besvär snarare härrör ur en alltför hög nivå av kontroll med överdriven rigiditet och litet utrymme för spontanitet eller känslouttryck, och 3) en grupp av patienter där under- eller överkontroll inte utgör något centralt bekymmer. Poängen är här inte att en sådan alternativ klassificering nödvändigtvis skulle ersätta de nuvarande diagnosmodellerna – som jag ser det handlar det snarare om att öka förståelsen för de mångskiftande uttryck som en och samma ätstörningssjukdom kan ta sig och att möjliggöra nya sätt att tänka då det gäller vilka behandlingar som bör erbjudas till patienter med olika besvärsprofil.

Här kan ni hitta artikeln >

Nu tar fredagsartikeln sommarlov! Trevlig sommar!

Mattias Strand, överläkare, IDUN/IRIS dagvårdsenheter och FoU-enheten

Taggad ,

Ny forskningsstudie om lukt- och smakupplevelse i relation till anorexia nervosa

På Institutionen för klinisk neurovetenskap vid Karolinska Institutet startar nu en ny forskningsstudie som ska undersöka lukt- och smakupplevelse i relation till anorexia nervosa. Syftet med studien är att få en ökad förståelse för mekanismerna som reglerar vår aptit samt hur det hör ihop med olika typer av ätbeteende. På sikt hoppas man även få en ökad kunskap om vilka faktorer som ligger bakom sjukdomar som karaktäriseras av för stort eller för litet matintag.

Vi har pratat med ansvarig forskare Janina Seubert för att höra mer om studien:

Hur kommer det sig att ni började intressera er för smak- och luktupplevelse i relation till ätstörningar?
-Vi vet väldigt lite om hur människan processar lukt och smak. Medan det till exempel sedan länge varit känt att det finns tre primära färger; röd, grön och blå, vet vi inte hur många grundsmaker eller lukter det finns! Vårt labb undersöker de neurala processer som ger upphov till upplevelsen av smak och lukt. I vår forskning har vi bland annat sett att lukt och smak aktiverar hjärnans belöningscentrum, vilket troligtvis förklarar varför många har så svårt att hålla sig ifrån godsaker. Detta gäller speciellt när man är hungrig!
Personer som lider av anorexi kan göra något som de flesta andra har otroligt svårt för; avhålla sig från mat trots hunger. Det verkar alltså som att anorexin påverkar effekten av belöningssystemets förmåga att reglera matintag. I det här projektet vill vi undersöka emotionella responser till lukt och smak hos personer med och utan anorexi, för att därpå kunna jämföra belöningssystemets aktivering mellan friska och sjuka personer.

Har det gjorts någon tidigare forskning om ämnet?
-Den emotionella responsen kopplad till mat har fram tills idag förblivit relativt outforskad. Dock finns en amerikansk forskargrupp som studerat belöningssystemet efter att ha visat deltagarna bilder på mat, resultaten tydde på att anorektikers belöningssystem aktiveras starkare än friska individers. Forskarna föreslog därför att anorektiker kan vara känsligare för belöning än andra, vilket skulle resultera i att en mycket liten mängd mat blir lika tillfredställande som en hel måltid är för friska. Men eftersom forskarna endast använde bilder på mat är det svårt att veta hur resultatet relaterar till det som händer när vi äter. Att titta på en hamburgare är trots allt inte samma sak som att äta den! Därför vill vi jämföra den emotionella responsen hos friska och sjuka som intar olika typer av mat. Deltagarna kommer få smaka på mer eller mindre välbekanta drycker, spotta ut, och sedan skatta sin upplevelse. Ungefär som på en vinprovning.

Vad hoppas ni kunna uppnå med studien?
-Vår förmåga att känna tillfredsställelse när vi äter har genom historien fungerat som en viktig överlevnadsmekanism genom att motivera matintag. Detta är i sin tur vad som krävs för att tillgodose kroppens ständiga behov av energi. Ett av de största problemen för personer med anorexi är att de inte låter kroppens signaler reglera deras matintag. Vi hoppas att vår forskning ska kunna bidra med att förbättra förståelsen för hur hjärnan reglerar våra emotionella responser till mat, samt varför vissa grupper (som personer med anorexi) lyckas stå emot dessa till synes basala drivkrafter. På sikt hoppas vi kunna skräddarsy behandlingsprogram för personer som vill påverka sina hjärnor för att framkalla mer normaliserade responser till mat, vilket i sin tur skulle främja utvecklingen av hälsosamma matvanor.


Just nu söker de deltagare till studien som är mellan 18-45 år, som har diagnostiserats med anorexia nervosa, har ett fungerande smak- och luktsinne, äter kyckling och citrusfrukter, och INTE är gravida. Deltagarna kommer att få smaka på mycket små mängder salta och söta drycker (endast smaka och sedan spotta ut drycken, ingen sväljs) och samtidigt rapportera hur man upplever lukt och smak. Innan får man delta i en telefonintervju och svara på frågor om sitt mående. Experimentet tar cirka 1,5 timme (+ 30 minuter telefonintervju) och samtliga deltagare får tre biobiljetter i ersättning.

För mer information och intresseanmälan mejla till smakexperiment@cns.ki.se eller kontakta Janina Seubert direkt på: 08-524 82 471

 

Taggad ,

ICED 2017

Varje år anordnar Academy for Eating Disorders (AED) den stora internationella konferensen om ätstörningar, International Conference on Eating Disorders (ICED), som besöks av forskare och kliniker från hela världen. ICED är den största konferensen på området där det senaste inom ätstörningar och forskning presenteras under flera dagar.

Förra veckan var det dags för årets konferens som den här gången hölls i Prag. Temat i år var ”Diverse perspectives, shared goals” som syftar till att vi alla kommer med olika perspektiv men har ett gemensamt mål att främja forskning och förbättra behandlingen inom ätstörningsområdet.

På konferensen deltog flera medarbetare från kliniken och presenterade posters, artiklar och var med i paneldiskussioner. Här kommer bilder från konferensen:

Utanför konferenscentrum i Prag

Maiken Fjelkegård från Familjevårdsavdelningen på SCÄ visar upp sin poster.

Carlos Grilo vid Yale University School of Medicine.

Marta Ferrer Garcia är forskare vid universitetet i Barcelona och pratar om Virtual Reality som hjälpmedel vid hetsätning.

Karolin Lindberg vid sin poster tillsammans med Gaby Resmark.

Anne-Charlotte Wiberg och Kristofer Ekström presenterar utvecklingsprocessen för appen Stegvis och deltog i en paneldiskussion om hur teknik kan förbättra behandling av ätstörningar.

 

Tara Deliberto från Presbyterian hospital i New York presenterar project HEAL.

 

Nils Erik Svedlund fick många frågor om sin forskning om ADHD och ätstörningar vid sin poster.

Ann Haynos, Scott Moseman, Scott Crow, Janet Treasure och Theresa Fassihi

Andreas Birgegård från KÄTS var också på plats med en poster.

Taggad , ,

Stockholms centrum för ätstörningar och Karolinska Institutet bjuder in allmänheten till en eftermiddag om ätstörningar

Cynthia Bulik, Yvonne von Hausswolff-Juhlin och Göran Kentää föreläser.

Idag den 2 juni är det World Eating Disorder Action Day som uppmärksammas på olika sätt runt om i världen. Initiativet kommer från föreningar och organisationer från flera länder, som uppmanar till att medvetenhet och kunskap om ätstörningar behöver öka – och att det finns attityder och föreställningar kring sjukdomarna som försvårar bemötandet av problematiken. Ätstörningar är allvarliga medicinska tillstånd, förknippade med både fysisk och psykisk ohälsa, och som i de mest tragiska fallen kan leda till att människoliv går till spillo.

Vi på Stockholms centrum för ätstörningar vill tillsammans med Karolinska Institutet och professor Cynthia Bulik uppmärksamma detta och lanserar därför ett halvdagsevent med titeln ”Om ätstörningar – ny kunskap & ökad medvetenhet ”. Vi vill nå en bred publik och välkomnar allmänheten, studenter, kliniker, forskare, föreningar, drabbade och närstående för att tillsammans skapa en dialog och ett kunskapsutbyte kring ätstörningar.

Dagen går av stapeln den 2 oktober i Karolinska Institutens aula Medica och är helt gratis. Medverkar vid eventet gör, förutom undertecknad, professor Cynthia Bulik och Göran Kentää (expert på ätstörning och elitidrottare) samt närstående med syskonperspektiv.

Boka in dagen redan nu och läs mer om evenemanget på KI:s hemsida >

#WeDoActTogether

Yvonne von Hausswolff-Juhlin
Verksamhetschef på Stockholms centrum för ätstörningar

Taggad , , ,

Stort mörkertal för ätstörningar – fler behöver hjälp tidigt

David Clinton och Andreas Birgegård

Inför World Eating Disorder Day den 2 juni har David Clinton och Andreas Birgegård, som båda arbetar vid Kunskapscentrum för ätstörningar, skrivit en artikel som publicerades i Läkartidningen idag. I artikeln lyfter de bland annat att ny epidemiologisk forskning visar på att 200 000 individer i Sverige har drabbats av en ätstörning någon gång under livet, och att många inte får den vård de behöver.

Läs artikeln i sin helhet här >

Taggad , ,

Forskning på gång: Ätstörningssymptom hos internationellt adopterade

Giovanna Garzoni

Mattias Strand och Yvonne von Hausswolff-Juhlin vid Stockholms centrum för ätstörningar inleder i dagarna en studie om förekomsten av ätstörningssymptom hos utlandsfödda adopterade. Studien sker i samarbete med Anton Lager vid Centrum för epidemiologi och samhällsmedicin, som är ett kunskapscenter för folkhälsofrågor inom Stockholms läns landsting.

Samtidigt som forskningsdata överlag pekar på att en majoritet av internationellt adopterade personer är vid god psykisk hälsa finns det en lång rad studier som trots detta på gruppnivå påvisar en ökad förekomst av psykisk ohälsa, självmord och suicidförsök samt utagerande beteendestörningar hos adopterade jämfört med befolkningen i stort. Svenska och holländska studier har visat att adopterade oftare är ensamlevande, arbetslösa och i behov av socialbidrag. Dessa skillnader blir ännu tydligare när man beaktar att en majoritet av adopterade har vuxit upp i medel- eller överklassfamiljer, som vanligtvis uppvisar bättre hälsa än totalbefolkningen. En lång rad möjliga orsaker bakom dessa avvikande mönster har föreslagits – genetiska och biologiska faktorer, tidiga traumatiska upplevelser, problematisk anknytning och uppväxtproblem i adoptivfamiljen, känslor av rotlöshet, upplevelser av diskriminering och rasism osv – men några säkra orsakssamband går i dagsläget inte att påvisa. Det är också bitvis svårt att jämföra forskningsresultat inom fältet. Vissa studier tittar på kliniska populationer, andra på icke-kliniska; enstaka studier berör inhemskt adopterade medan huvuddelen berör internationellt adopterade personer, dvs de som är födda i ett annat land än det där de sedermera kommit att växa upp. Det tycks också föreligga skillnader baserat på ursprungsland, vilket skulle kunna hänga samman med skiftande orsaker bakom att barn lämnas bort för adoption och nivån på omhändertagandet av dessa barn i ursprungslandet. Högre ålder vid adoption har länge setts som en riskfaktor, men detta samband tycks framför allt medieras via en högre risk för att ha varit med om negativa upplevelser i ursprungslandet ju äldre det adopterade barnet är. Studier av adopterade barn visar mestadels goda utfall; det är framför allt i tonåren som skillnader enligt ovan börjar framträda. Adopterades hälsa i vuxenåren är överlag dåligt studerad.

I fråga om ätstörningssjukdom, ätbeteende och kroppsuppfattning finns det väldigt få studier att tillgå. En studie på nyligen adopterade ettåringar har påvisat viss förhöjd förekomst av övergående uppfödningssvårigheter, men dessa har sannolikt minimal betydelse för den vidare utvecklingen. En brittisk studie från 1991 vid Maudsleysjukhuset i London visade att 3,8% av 470 patienter med anorexia nervosa eller bulimia nervosa mellan 1975 och 1985 var adopterade, jämfört med 1,5% i befolkningen i stort – en avsevärd skillnad. I motsats till detta kunde en nyare svensk registerstudie från 2002 inte påvisa en ökad förekomst av anorexia nervosa hos internationellt adopterade jämfört med resten av befolkningen, medan risken för psykiatrisk sjukdom överlag och självmord var förhöjd. Här baserades dock förekomsten av anorexia nervosa på Socialstyrelsens slutenvårdsregister, och då merparten av patienter med anorexia nervosa eller annan ätstörningssjukdom aldrig vårdas inom slutenvården speglar dessa siffror sannolikt inte den verkliga förekomsten på ett rättvisande sätt. I en holländsk studie där man genomförde diagnostiska intervjuer med 1 484 internationellt adopterade kunde man inte heller påvisa en ökad förekomst av ätstörningssjukdom. Det ska dock noteras att denna studie visserligen hade tillräcklig statistisk power för att på ett pålitligt vis kunna påvisa en överrepresentation av total psykiatrisk sjuklighet i gruppen av adopterade på 1,37, eller 37% (29,6% av de adopterade hade en psykiatrisk diagnos, jämfört med 21,6% av kontrollpersonerna) men att den inte hade tillräcklig statistisk power för att kunna påvisa motsvarande skillnad i fråga om ätstörningssjukdom – studiedeltagarna var alltså alltför få för att det alls skulle gå att uttala sig om tillstånd som är förhållandevis ovanliga. Eftersom adopterade utgör en liten minoritet i totalbefolkningen – i Sverige, som har världens högsta antal internationellt adopterade per capita, är andelen i dagsläget 1,4% – är det överlag svårt att detektera ovanligare sjukdomstillstånd även i omfattande populationsunderlag. När det gäller subkliniska symptom på stört ätbeteende och skev kroppsuppfattning, dvs sådana företeelser som medför en ökad risk för utveckling av ätstörning även om kriterierna för en regelrätt diagnos inte nödvändigtvis är uppfyllda, finns det inga studier alls att tillgå.

Den aktuella studien är en undersökning av förekomsten av symptom på stört ätbeteende och kroppsmissnöje hos internationellt adopterade i en stor icke-klinisk befolkningsenkät om hälsa och hälsovanor. Vi avser här att använda oss av enkätdata från Centrum för epidemiologi och samhällsmedicins befolkningsenkät ”Hälsa Stockholm” för att i en icke-klinisk population undersöka den subkliniska förekomsten av stört ätbeteende, skev kroppsuppfattning och kroppsmissnöje. Deltagarna i ”Hälsa Stockholm” väljs slumpmässigt ut bland vuxna invånare i Stockholms län. Enkätstudien innehåller totalt 115 000 deltagare, varav de första rekryterades 2002. Nya datainsamlingar med tidigare och nya deltagare genomfördes 2006/2007, 2010 och 2014. Dataanalys pågår nu och förhoppningsvis kommer vi att kunna presentera resultat från studien inom en inte alltför avlägsen framtid.

Taggad ,

Fredagsläsning: “The Sequential Binge, a New Therapeutic Approach for Binge Eating: A Pilot Study”

Fernando Fader Rispudding (1926)

Den rekommenderade behandlingen vid hetsätningsproblematik – oavsett om den föreligger som en del av bulimia nervosa eller i form av en hetsätningsstörning – är KBT, eventuellt i kombination med antidepressiv medicinering. En ansenlig del av de patienter som genomgår KBT blir dock inte hjälpta av behandlingen. Den här veckans fredagsartikel beskriver en intressant pilotstudie där man har försökt att hitta nya vägar att angripa hetsätningsproblematik i lägen där KBT inte har haft effekt. Genom att fokusera på själva hetsätningssituationen och på ett tydligt regelstyrt sätt bryta upp den i flera identiska sekvenser med allt längre pauser emellan vill man bryta automatiken i skeendet, skifta kognitivt fokus och införa ett mått av tristess i förloppet. Syftet är här inte uttryckligen att i stunden minska den mängd mat som intas under hetsätningsepisoden – tvärtom så planeras hetsätningen tydligt utifrån hur stora matmängder personen i fråga då brukar inta, och sedan delas den maten upp i lika stora ”portioner” som intas i tur och ordning med paus emellan. Det nya är just pauserna, som ökar i duration från ungefär tio sekunder inledningsvis till drygt två minuter efter några sekvenser och som skjuter upp hetsätningen snarare än avbryter den helt. Man vill på så vis bryta den invanda rutin som hetsätningen ofta kommit att bli, minska belöningsaspekten i ätandet och få personen i fråga att ägna sin tankekraft åt att hålla sig till de nya reglerna snarare än att desperat, och förgäves, försöka avbryta hetsätningen helt och hållet.

I den aktuella studien har man provat metoden med femton patienter som tidigare genomgått KBT mot sina hetsätningsbesvär utan effekt. Utfallet var lovande: antalet hetsätningsepisoder minskade, deltagarna klarade att avstå från att hetsäta under längre perioder än tidigare och det totala matintaget under hetsätningsepisoderna sjönk. Det rör sig förvisso om en liten studie utan kontrollgrupp och med en tydligt utvald grupp av deltagare, men resultaten tyder ändå på att metoden är väl värd att utforska närmare framöver.

Här kan ni hitta artikeln >

Mattias Strand, överläkare, IDUN/IRIS dagvårdsenheter och FoU-enheten

Taggad ,

SEDS vårmöte 2017

Sara Broos inleder SEDS vårmöte.

Förra veckan var det dags för SEDS årliga vårmöte och konferens som pågick under två fullspäckade dagar på Ingenjörshuset i Stockholm. SEDS står för Swedish Eating Disorder Society och är en intresseförening för personer som är professionellt verksamma inom ätstörningsområdet i Sverige. Föreningen startades redan 1993 under namnet Svenska Anorexi och Bulimi Sällskapet (SABS).

Flera medarbetare från Stockholms centrum för ätstörningar var på plats under dagarna som gick under temat ”relationernas betydelse i ätstörningsbehandling”. Vårmötet inleddes med att filmaren Sara Broos berättade som sin erfarenhet och relation med sin egen mamma under tiden Sara var sjuk i en ätstörning. Publiken fick även se en del ur hennes film ”Speglingar”.

Vidare berättade Peter Ankarberg, verksamhetschef Capio Psykiatri Östergötland, om varför psykoterapi hjälper. Dagarna fortsatte med berättelser om behandlingsmetoderna FAP och IP, aspekter av perfektionism vid ätstörningar, lågaffektiv metod som relationsbyggare och annat spännande. Det fanns även utrymme för statistik ur Riksät, information om nya FEDiCS samt att Tjejzonen berättade om sitt viktiga arbete.

Här kommer bilder från dagarna:

Helena Forsman från Frisk & Fri – Riksföreningen mot ätstörningar.

Andreas Birgegård och Sara Norring från Kunskapscentrum för ätstörningar.

Katarina Lindstedt från SEDS styrelse och Kjerstin Neander, forskare och projektledare vid Region Örebro Län.

Peter Ankarberg pratar under temat ”Varför hjälper psykoterapi”.

Peter Ankarberg är psykolog, psykoterapeut och verksamhetschef för Capio Psykiatri Östergötland.

Sara Broos med sin kritikerrosade dokumentärfilm om hennes mor, konstnären Karin Broos.

Taggad , ,

Fredagsläsning: “Paternal age at childbirth and eating disorders in offspring”

Lilly Martin Spencer: Conversation Piece

Det är sedan tidigare känt att en högre ålder hos pappan vid ett barns födelse är kopplat till ökad risk hos barnet för psykiatrisk sjukdom i form av schizofreni och andra psykossjukdomar, bipolär sjukdom, autism, ADHD, beroendeproblematik m.m. Tidigare studier om ätstörningar och pappors ålder har uppvisat motsägelsefulla resultat. Veckans fredagsartikel publicerades i vintras och presenterar resultat från en studie på svenska befolkningsregister samt data från ätstörningsdatabaserna Riksät och Stepwise avseende personer födda mellan 1979 och 2001. Man fann här att individer vars pappor hade en högre ålder löpte större risk att insjukna i ätstörningssjukdom mellan 8 och 30 års ålder. Denna ökade risk kvarstod även efter att man hade justerat för andra potentiellt viktiga variabler så som mammans ålder, turordning i syskonskaran, föräldrarnas födelseland, utbildning, psykiatrisk vård och kriminalitet. Sambandet gällde både flickor och pojkar – möjligen sågs en något starkare tendens för pojkarnas del. Mann fann också, till skillnad från studier på andra psykiatriska sjukdomstillstånd, en något minskad risk för insjuknande i ätstörning hos flickor vars pappor var yngre än 24 år då barnet föddes. I dagsläget finns det ingen entydig förklaring till vad dessa forskningsfynd beror på. Artikelförfattarna nämner att mutationer i könsceller ökar i frekvens med stigande ålder, men nyligen genomförda studier har tonat ner betydelsen av sådana mutationer. Det är också möjligt att andra genetiska faktorer, så som ökad epigenetisk dysfunktion, eller sociala faktorer kan bidra. Tidigare studier has t ex visat att kroppsmissnöje och bantning är vanligare hos äldre män än hos yngre, i motsats till kvinnor vars kroppsmissnöje tenderar att avta med åren. Om äldre pappor uppvisar mer av kroppsmissnöje under barnets uppväxt kan det naturligtvis tänkas påverka hur barnet i sin tur förhåller sig till sin egen kropp och vikt, men sådana samband får än så länge ses som spekulationer.

Här kan ni hitta artikeln >

Mattias Strand, överläkare, IDUN/IRIS dagvårdsenheter och FoU-enheten

Taggad ,

Första artikeln med resultat från ANGI-studien publicerad

En bit av DNA. Foto taget av SR och National Human Genome Research Institute

I fredags publicerades den första artikeln med resultat från den omfattande ANGI-studien som undersöker bakomliggande biologiska och miljömässiga faktorer som orsakar anorexia nervosa. ANGI-studien är den största genstudien av ätstörningar som någonsin genomförts och blodprover har samlats in från 3495 personer med anorexia nervosa som har kontrollerats mot närmare 11 000 personer utan ätstörningar. Även Stockholms centrum för ätstörningar har varit med och rekryterat deltagare till studien som leds av Cynthia Bulik, professor vid Karolinska Institutet och University of North Carolina i Chapel Hill.

Artikeln publicerades i American Journal of Psychiatry och går att läsa här >

Sveriges Radio gjorde även en intervju med Cynthia Bulik som ni hittar här >

Taggad , ,